onsdag 17 juni 2015

Att känna sig värdefull - går det?



Jag kämpar för att känna mig värdefull. Sedan barndomen har jag en känsla av att jag är värdelös, vilket uttrycker sig som dålig självkänsla. Jag vill ha bra självkänsla, för då kommer jag att börja älska mig och det är allt som betyder någonting för att känna att man har lyckats i livet.

Så hur kan jag göra om dessa till den positiva aspekten av samma mynt?

Jag är oduglig, svag, taskig, skröplig, knagglig, knackig, risig, kryckig, dassig, usel, underhaltid, underkänd, mindervärdig, förkastlig, oschysst, klandervärd, pjåkig, omoralisk, osund, osedlig, karaktärslös, ogynnsam, olämplig, opassande, ofördelaktig, menlig, sjuk, eländig, opasslig, sjukdlig, krasslig, vissen, motsats – bra, god, duktig, utmärkt, frisk.

Jag är oduglig – och därmed värdelös -
Jag är svag – och därmed inte stark – Jag orkar inte lika länge och släpper taget för tidigt.
Jag är taskig – och därmed elak – och vet motståndarens svagheter – konkurrenternas med
Jag är skröplig – och därmed gammal och vis -
Jag är knagglig – och därmed ljudlig – och ostabil och spännande
Jag är knackig – och därmed ovan – och beter mig naivt och osäkert.
Jag är risig – och därmed spånig – vilket vissa gillar att fixa till.
Jag är dassig – och därmed äcklig – och då vill ingen vara med mig, bara äckliga människor och de som måste.
Jag är usel – och därmed värdelös -
Jag är underkänd – och därmed inte giltig – vilket betyder att jag är värdelös.
Jag är mindervärdig – och därmed ingenting – men jag skapar stora kontraster och förstår hur det är att vara på botten, vilket gör mig empatisk.
Jag är förkastlig – och därmed värdelös – och jag passar i industrin där jag kan kastas t ex pappersmuggar, jag vet hur de känner sig...
Jag är oschysst – och därmed manipulerar jag lätt, tankar och medvetanden, förstår beteenden och tankebanor
Jag är omoralisk – och därmed ej troende och därmed väntar helvetet,
Jag är karaktärslös – och därmed ingenting värd och samtidigt flexibel och formbar mentalt och känslomässigt
Jag är ogynnsam – och därmed destruktiv men skön och trevlig
Jag är olämplig – och därmed farlig men spännande
Jag är opassande – och därmed sticker jag ut och är rolig och intressant
Jag är ofördelaktig – vilket bidrar till negativa resultat
Jag är krasslig -och därmed sjuk
Jag är vissen – redo att dö
Jag är inte bra – jag är inte frisk

Oduglig, usel, förkastlig. = Värdelös. Så hur kan jag göra detta värdelösa till någonting positivt.

Någonting värdelöst är någonting vi ignorerar, skaffar och kastar lätt. Vi skaffar det lätt och kastar sedan bort det lätt. Men även någonting värdelöst kan bli någonting värdefullt i vissa människors ögon.

Även ett papper med en signatur kan vara värdefull. Jag måste alltså höja denna värdelöshetskänslan till en högre vibration.

Vad är bra med att vara värdelös? Värdelös betyder att man är älskad ovillkorligen.

Jag är oduglig = oälskad
Jag är usel = oälskad
Jag är förkastlig = oälskad
Jag är värdelös = oälskad

Men även värdelösa saker som de flesta tycker är skräp är i Allahs ögon någonting värdefullt och ingår i den stora processen. Allt från maskar, jord, mineraler och bajs. Alla är de viktiga. Men hur kan jag förändra vem jag är?

Hur kan man göra om en mask till att bli en räv? Hur kan man förändra en åsna till att bli en häst? Det kan man inte. Men man kan höja värdet på maskar och åsnor om man visar hur viktiga de är i den här processen.

Kanske är det så att när vi hanterar stress bra och när vi utsätter oss för utmaningar, jag då kommer vi att växa och kanske kommer vi att känna oss som en bit kol under vägen, men till slut kommer vi att bli till diamanter. 

Så hur ska vi hantera stress? Hur ska vi bete oss? Hur vet vi när vi blivit till diamanter?

Det får tiden utvisa... 

Det är bara att härda ut känslor av värdelöshet. Bara du sitter där du sitter kommer du att förändras. Det är så i livet. Din själ är det värdefullaste du har. Ditt medvetande är det värdefullaste du har. Så bara att vara medveten varje dag gör att du formas mer och mer till en diamant. 

Men kan man verkligen jämföra en människa med en diamant? 

Kanske, kanske inte. 

Men vi måste ju börja någonstans...

Ett nytt tänkesätt:

1. Allah har skapat dig för en sak - att du ska vittna om hans Storhet. Annars är du lika värdelös som allting annat.
2. Allt som Allah har skapat är perfekt. Så även du.
3. Alla har skapat dig för den här världen. Därför hör du hemma här, bland alla andra värdelösa saker, som samtidigt har exakt lika värde.
4. Allah behöver inte oss. Inte våra böner. Inte vår fasta. Inte någonting som vi gör.
5. Allah skapade oss värdelösa, en perfekt skapelse som han när som helst kan förändra. Han kan ta bort som Han vill och lägga till som Han vill. Vi har ingen makt att göra det. Men trots det så har Allah gett oss ett löfte. Det hade han kunnat låta bli. Han har gett oss ett löfte om ett paradis. Det enda vi behöver göra är att tacka ja till inbjudan. Det gör vi genom att vittna om Allahs Storhet, det vi kom hit för att göra. Vi måste alltså accomplish the Mission that we were born to do.

Privat vs offentligt

Jag känner mig inte värdelös privat
Däremot känner jag mig värdelös offentligt.

Jag känner mig som en pappersmugg, man tar den dricker ur den och kastar sedan den. Jag baserar alltså mitt värde på hur andra människor uppfattar mig, i den offentliga sektorn.

Ta t ex min blogg. Jag har inte många stammisar. - Utom mig själv. Jag har på just den här bloggen bara ca 300 besökare, varav jag själv är den största stammisen. Jag har två andra bloggar till.

Den andra bloggen är muslimskglutenochlaktosfri.blogspot.com. Där har jag nästan 12000 besökare som kommit och kikat in, men som inte blivit stammisar. Inte vad jag vet i alla fall.

På min första blogg som jag gjorde journalofamuslimconvert.blogspot.com har jag nästan 30 000 besökare men bara 8 stammisar. Den bloggen, den skapelsen, den kreativa utkomman, har jag övergett trots att den gett mig 8 stammisar.

Hur sjutton är det normalt att basera sitt värde på 30 000 come-and-goes istället för att fokusera på att jag faktiskt har 8 stammisar.

För mig betyder 30 000 en-gångs-besökare ingenting. De bidrar inte till att jag känner mig mer värdefull. Inte överhuvudtaget.

Säg så här.

Om jag skulle få 300 000 en-gångs-besökare, skulle jag då känna mig värdefullare?

Eller 3 miljoner en-gångs-besökare, eller 3 miljarder en-gångs-besökare?

Ja, 3 miljarder engångsbesökare skulle vara alldeles lagom. Det skulle min själ acceptera. Då skulle jag känna mig lite värdefullare.

Men vilket liv. Skapa värde utifrån hur många som ser mig!!

Så, vad har jag för alternativ?

Jag fortsätter min tankebana.

Låt säga att jag har dessa 3 miljarder människor som läst. Detta har inte genererat en en krona i princip till mig. Så, nu baseras mitt värde på pengar. Låt säga att jag hade 3 miljarder. Kommer mitt värde att öka?

Kanske skulle jag gå till en försäkringsagent och fråga hur mycket jag är värd? :-)

Vissa får ju sina händer och fötter försäkrade. Så varför inte mig.

Eller beror mitt värde på hur mycket värdefulla saker jag har? Då är jag inte så värdefull för jag ser inte att mina saker är så värdefulla. Jag känner att min penna och min tunga och mina händer är mer värdefulla än alla mina saker. Och min dator och internet är mer värdefull än mycket annat jag har. Att mitt ord sprids. Att mina tankar sprids.

Är jag på rätt väg? Har mitt värde stigit?

Så om mitt värde beror på att folk läst, men inte förstått, har mitt värde stigit?

Om man börjar rådfråga mig, stärker jag mitt värde då? Ja, det känner jag. Om man tycker att mina råd är värdefulla och vill följa dem. Då känner jag att mitt värde ökar.

Det kan gälla tekniska saker, själsliga saker, personliga saker, statsråd. Jag skulle vilja påverka människor. Jag vet nämligen bäst. Det är så jag tänker. Jag är så himla duktig på så mycket och ingen drar nytta av det i den utsträckningen jag vill.

Det låter arrogant, men det är det inte.

Eller är det?

Mitt problem är att jag känner att det är meningslöst med att jag går igenom allt om det inte kan vara till andra människors nytta med.

Jag känner mig värdefull när jag knyter band, sociala kontakter. När jag är ensam känner jag mig oälskad. Jag vill ses och höras. Jag vill inte ignoreras. Jag vill att min röst hörs.

Jag har hela mitt liv kämpat för att ha någonting att säga. Nu har jag det.

Jag vet hur man lever ett bra liv. Jag vet. Men jag känner mig mer ensam än någonsin.

Nu  när jag mår bättre fysiskt - så klagar alla runtomkring mig på sin hälsa. Jag har sökt till nya forum, men de är långt borta rent fysiskt. Jag vill få en stämpel om att mina insikter är till allas bästa.

Nu när jag har det bra rent känslomässigt - (förutom känslan av att vara oälskad) så vill jag att andra också tar tag i sina skuggor i livet och rotar - så att de också mår bra.

När hela världen mår bra - så kan vi börja skapa storheter. Vi kan bygga hus och palats. Vi kan förbättra maten och vattnet. Vi har det harmoniskt i våra hem. Vi kan börja utforska universum och kanske tala med våra änglar. Allas expansion skulle öka drastiskt - och det skulle vara jättespännande.

För att samhället och människorna ska kunna förändra, krävs det ett inre arbete. Det är där jag kan bidra. Och det är där jag vill bidra. Sedan har jag visioner som jag drömmer om att få göra. Men just nu jobbar jag med det själsliga. Stabilitet i min ekonomi och att stärka min självkänsla.

Allah har tillåtit oss att drömma att fantisera och vara kreativa. Vi kan bygga hus och rena vår jord på alla sätt och vis. Det är det jag drömmer om.

Jag drömmer också om att delge mina skapelser med andra - min inre värld - och sedan bli erkänd för det. Jag känner mig värdelös som muslim - fastän jag ser min potential.

Vissa människor vill inte erkänna att jag har rätt - att jag har insikt - för det skulle betyda att de skulle behöva göra ett stort inre jobb.

Tror man att man inte behöver göra det - ja det är då man behöver det som mest och bäst.

Nu ska jag äta frukost. Klockan är halv tre på eftermiddagen. Ikväll börjar Ramadan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar