torsdag 2 mars 2017

Vem är jag?



Jag sitter med depression sedan två decennier tillbaka. Det blir bättre och sämre upp och ner. Men inte blir jag lycklig. Inte helt.

Ofta lägger jag mycket ansträngning på att organisera och sortera ut.
När jag är nere i mina utmattningssvackor blir det ingen organisering och då kryper saker ut och lägger sig överallt. På bord, soffor, golv, sängar, ja överallt där det finns yta. OCh finns det inte yta, ja då läggs det på de andra sakerna. Jag är en riktig samlare, även om jag inte vill erkänna det.

Och jag blir bara sämre och sämre. Jag hinner inte i kapp min kreativitet och allt jag vill göra. Jag känner mig splittrad och ofokuserad. Jag är rätt säker på att alla mina saker har med det att göra. Jag vill bara ligga i min säng och sitta i soffan. Jag känner att så fort jag gjort iordning så kommer allt tillbaka. Det är en evig kamp.

Mina barn håller sig mestadels på sina rum utom min minsta som leker överallt. Jag har jobbat som barnskötare och på Montessoriförskola och vet hur viktigt det är att varje sak har sin plats. Men ändå kan jag inte släppa taget om saker. Jag håller fast vid dem. Och jag vet inte varför.

Det samma gäller alla mina minnen. Jag hänger fast vid vissa minnen, och det om jag glömmer dem så känns det som att jag kommer att förlora mig själv, en del av min identitet. Och mina saker är för mig min identitet. Men vem är jag?



Jag ser på min aura som är mörkblå, turkos, lila och gul. Jag tittar på mina erfarenheter och mina talanger. Jag försöker visualisera så ofta jag kan. Men jag kan inte fokusera på en sak. Jag känner att jag är ofokuserad. Jag gör ingenting av det som jag drömmer om. Jag håller fast vid mitt förflutna.

Om jag börjar med att göra mig av med saker, kommer jag att känna mig tom? Kanske ska jag börja fylla mitt hem och mitt liv med saker som gör mig glad? Inte minnen av mig, som om jag vore död?

Jag vill så gärna sätta en stämpel på mitt liv. Jag vill sprida min kunskap vidare. Men kanske är det lättare att börja som en blank yta. En canvas. Som jag kan börja fylla igen. Istället för att ta alla saker och göra någonting av det?

Jag har saker så att det står upp i öronen på mig. Vart ska jag skicka vidare det? Soptippen?

Idag är det min mammas födelsedag. Jag har gratulerat henne. När jag är 58 år, då vill jag ha ett liv där jag inte känner att jag vill vila hela tiden. Utan ett där jag är aktiv. Och om jag har ett hus och hem och minnen som stör mitt fokus, så måste jag göra någonting åt det.

Mina aura är mörk och dyster just nu, vilket påverkar min självkänsla. Jag ska börja med att grunda mig varje dag och fylla på med färger om stärker mig. Jag ska fylla mitt hem med de färger som stärker mig.

Jag vill bli stark, självständig och rena min aura och mina tankar. Och därför måste jag börja med att rena mitt hem från saker.

Jag kommer att rensa ut saker och sedan använda mig av kinesiologi för att veta om jag ska behålla den eller inte. Det kommer hjälpa mig.

Min tre års långa anteckningsapp på Iphone försvann idag. Jag blev först ledsen. Men sedan såg jag en möjlighet. Kvar var bara ett par anteckningar från tre år sedan. Kanske är det dags? Att sätta stopp för det mörka? Det gamla? Det förflutna? Och skapa nya minnen?

Kanske är det universums sätt att sätt - ryck upp dig. Släpp taget om allt det gamla. Gör dig av med det gamla och börja bli proaktiv - på riktigt. Och börja bli självständig. Låt inte sakerna styra dig. Du har kontrollen.

Och därför börjar jag nu.

Efter att jag ätit en ägg-smörgås. Jag har precis tvättat håret och nu luktar det gott. Jag ska fortsätta med mitt hem. Innan jag blir sjukare. innan hemmet blir en soptipp.

Jag har inte lyckats bli lycklig de senaste tjugo åren. Varför skulle sakerna göra mig lycklig imorgon?

Jag vet att det kommer kännas tomt. Men är det inte värt det?

Tomheten och renheten?

Man kan inte fylla på med mera färger på en duk som redan är svart och mörk. Men om jag börjar om. Igen?

Önska mig lycka till!

Det behöver jag.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar